måndag 22 januari 2018

Hjärnsläpp

Detta är vad som mötte mig när jag kom ut i köket i morse:


Jag gjorde alltså i ordning en kopp te i går kväll, för att sedan helt glömma bort det. Hur kort minne är det egentligen tillåtet att ha?

Nu hör det till saken att jag har drabbats av något så löjligt som ont i en lilltå. Efter att par veckor gick jag till läkare. Någon form av inflammation var det, men exakt vad, det kunde hon inte avgöra. Jag fick lämna några rör blod och så blev jag rekommenderad en inflammationsdämpande och smärtstillande medicin. Den hjälper, det gör den, men jag blir trött av den.

Först var det hanterbart, men efterhand blev det värre och i går eftermiddag orkade jag knappas hålla mig vaken under uppvisningen efter EM i konståkning och då är det illa. Sedan lade jag mig redan vid nio och sov drygt elva timmar mot mina vanliga sju. Så att jag glömde den där koppen i går kväll är kanske inte så konstigt, trötthet gör konstiga saker med hjärnan.

Så nu är jag lite i valet mellan pest och kolera. Antingen en smärtande tå eller extrem trötthet. Jag tar hellre smärtan, så nu har jag upphört med medicinen. Förhoppningsvis blir det bra ändå med tiden. Och det finns ju värre saker än att ha ont i lilltån.

söndag 21 januari 2018

Olika sorters vitt

I morse låg dimman tät över nejden. På väg till mässan kröp jag fram i femtio på sjuttioväg, för sikten var nog inte mer än tjugo meter.

Men när dimman väl lättade hade den lämnat efter sig ett lager rimfrost, så nu är det vitt på ett helt annat och så mycket vackrare sätt.

Utan tvekan är detta den vackraste dagen hittills denna vinter.




Det stora raset

Jag har ett plommonträd (tror jag) i trädgården som var dött redan när jag flyttade hit. Efter några år började svampkroppar växa ut lite här och var, så då var ju dödsorsaken klar.

Nu har tydligen svampens nedbrytningsarbete tagit ordentlig fart, för häromsistens hittade jag en stor gren liggande på marken.


Jag tycker att döda träd kan vara rätt vackra, så innan jag förstod att det var svampangripet planterade jag ett par honungsrosor som har fått klättra upp i stället för att ta bort trädet. Frågan är hur det ska gå med det nu. Jag kanske får börja tänka på något annat stöd för rosorna framöver.

En annan sak att fundera på är var som kommer att hända med päronträdet som växer så nära att de båda trädens genar rör vid varandra. Dessutom har jag i obetänksamhet klippt grenar från det döda trädet och sedan gett mig på päronträdet utan att rengöra saxen först. Som jag förstår det är päron och plommon rätt nära släkt, så det finns väl en risk att de angrips av samma svampar. Jag får nog forska lite i det där.

lördag 20 januari 2018

Fröer, fröer, fröer

Årets fröer har anlänt. I år blev det inte en massa grönsaksfröer, för där är jag välbeställd. Men jag har ju nya rabatten som ska fyllas och en örtagård som är under planering. Så det blev mest blom- och kryddväxtfröer i år.

Många av dem behöver stratifieras. Att ha så många krukor i kylen blir inget bra, för då får maten inte plats, så jag tänker mig att de ska sås de närmaste dagarna och få bo utomhus. Hoppas det blir lagom kallt.

Mest spännande är rosorna. Jag har aldrig tänkt på att man faktiskt kan så dem, men med rätt sorter går det tydligen bra. Det ska bli roligt att se om det lyckas.


fredag 19 januari 2018

Vacker vinter

I går var det terminsstart för kören. Kul att vara igång igen!

Kameran fick följa med. Av någon anledning blir det inte så ofta av att jag tar utomhusbilder på vintern. Men det kan ju vara så vackert. Och så ser man ju faktiskt byggnaderna bättre när det inte är en massa grönska i vägen.

Vadstena är en vacker stad, så full med gamla byggnader. Man riktigt hör historiens vingslag vina. Vilken tur att -60 och-70-talens rivningshysteri inte nådde hit.







Fast nytt behöver ju inte alltid vara dåligt. Under förra året lades gatubeläggningen på Storgatan om. Nu ligger det gatsten närmast husen för att ge en känsla av hur det en gång såg ut. Men i mitten har man gjort en slätare yta för att göra det lättare att ta sig fram. Men någon trist asfalt är det inte, som ni ser. Under alltihop finns värmeslingor som som smälter is och snö. Vattnet försvinner ner i en ränna precis mitt i gatan och den är faktiskt lite spetsliknande. Det är ju passande i vad man väl - med all respekt för allmogeknypplingen - ändå får kalla den svenska knypplingens huvudstad.





torsdag 18 januari 2018

Man får passa på

Nu till sist har vi ett litet snölager och temperaturen ligger precis på nollan, så det är inte blask och elände.

Det är då det gäller att passa på att ägna sig åt mattvård. De flesta av mina mattor går att tvätta i maskin, men jag har en liten rya som mår bra av att en gång om året få ligga upp-och-ned i snön ett tag för att sedan piskas, fortfarande liggande i snön.

Det här är det allra roligaste och smidigaste sättet att "tvätta" mattor, tycker jag. Och så får man ju utlopp för sina eventuella aggressioner när man går loss med mattpiskan. 😉


tisdag 16 januari 2018

Kunde inte låta bli

Jag borde veta bättre än att påbörja ett nytt sticke när jag håller på med ett så pass långsamt projekt som tröjan. Men så surfade jag in på bloggen Det kliar i händerna och fick syn på ett par lite bubbliga sockskaft som jag blev så förtjust i. Så nu sitter jag här med en ny stickning i alla fall.

Så kan det gå.