torsdag 17 maj 2018

Konstrunda

Kanske dags att berätta om konstrundan jag och Syster Yster var på torsdag-fredag förra veckan.

Den ligger i och runt Ödeshög, Vadstenas södra grannkommun. Det är en underbar tid att fara runt på landet nu när fruktträden blommar som bäst. Ibland var det så vackert att det nästan inte var sant.

Syster Yster kom redan på onsdagskvällen och då tog vi oss en tur på Omberg, åt matsäck vid utsiktspunkten Västra väggar och hälsade på den säregna "julgran" på rot som står vid vägen och bara blir mer pyntad för varje år. Den är inte vacker, men unik, och det är kul att den får stå kvar.


På torsdagen började vi med ställena allra längst bort. Där har jag aldrig varit, fast det egentligen inte tog så lång tid att åka dit. Det var en otroligt vacker trakt, mjukt böljande, översållad med fruktträd och med Svartån ringlande fram genom landskapet.




I Linnefors besökte vi en keramiker som höll till i vad som var en kvarn på 1700-talet. Det var en ordentlig fors utanför huset så det måste ha varit ett perfekt ställe att mala mjöl på.

Keramiken var fin och Syster Yster köpte en blomkruka, men själv nöjde jag mig med att titta.


Utanför fönstret på bilden ovan, precis bredvid ån, fanns några bord och stolar utställda så där passade vi på att äta vår matsäck. Vi brukar alltid ha med egen mat, men köpa fika.

Det roligaste stället dag ett var det sista. Det var Carl Fredrik Holtermann som höll till nära Tåkern. Det var ett okänt namn för mig, men det är en man med många strängar på sin lyra har jag förstått när jag googlat lite. Men det jag och Syster Yster fastnade för var ett bord med en massa gamla fotografier. Vi trodde att han samlade på sådana, så där i största allmänhet. Men när han såg att vi och ett par andra besökare var intresserade, kom han och började berätta.

Det visade sig att det var privata bilder från hans släkt. Jag mins inte detaljerna nu, men på något vänster hade han von Rosen-blod i sina ådror. Han var lite försiktig när han berättade, absolut inte den där typen som vill göra sig märkvärdig över sin släkthistoria, men när vi ställde frågor runt korten så svarade han och utvecklade en del intressanta historier. 

Jag har ju så förfärligt dåligt minne, så jag hoppas att han gör slag i saken och skriver den bok kring detta som han hade i tankarna. Där fanns både gott och mindre trevligt. Många släktingar hade varit övertygade nazister och det märktes att han inte direkt var stolt över det. Den Carin som gifte sig med Göring var han på något sätt besläktad med, fast rätt avlägset om jag minns rätt.

Men det som gjorde min dag var att någon släkting på något sätt känt Hasse Ekman, jag anar att de hade ett förhållande, även om det inte sades rätt ut. Vid ett besök hos honom hade hon fått en liten rekvisita från en film han var med i; ett ordensband med en broderad krona som nu låg där framför våra ögon bland alla fotografier.

Jag har aldrig varit någon stor idoldyrkare, tapetserade aldrig mina väggar med bilder på popstjärnor (några mindre Abba-bilder undantagna) och har ett ganska avspänt förhållande även till filmstjärnor och andra som jag verkligen gillar. Men Hasse Ekman är jag väldigt svag för och när jag röde vid plastpåsen som det där ordensbandet han burit i en film låg i, så kändes det allt lite högtidligt. Nu är jag bra nyfiken på vilken film det användes i. Är det någon jag redan sett, tro?


(Och på tal om kända människor jag är svag för, så är det på dagen hundra år sedan Birgit Nilsson föddes. Hon kunde sjunga hon, minsann!)














söndag 13 maj 2018

Vadstenabilder

Härom dagen hade jag bilen på service och medan de jobbade med den, utflyktade jag mig på stan, åt en kombinerad frukost och förmiddagsfika på Pilgrimscentrum, och tog en massa kort. Så nu blir det fotokavalkad från vår vackra stad.

Precis nere vid Vättern, bara ett stenkast från det medeltida klostret bor dagens Birgittasystrar. Det gula huset man ser en bit av här tillhör deras gästhem.


Jag vet inte om det är hos dem eller i grannträdgården som den här fantastiska magnolian växer, muren avslöjar inte riktigt var tomtgränsen går.


Ingången till Pilgrimscentrum, som ordnar pilgrimsvandringar och kurser i ekumeniska anda. De har också ett café med enkelt fika för en billig penning. Brödet är hembakt och ibland står husmor där och kavlar bulldeg eller formar limpor medan man fikar. Och man kan sitta där i timmar med bara en kopp kaffe om man vill. Påtår ingår. Jag fikar nästan aldrig någon annanstans.


Sommartid finns det gott om plats att sitta ute och miljön är fantastisk. I bakgrunden ser man rödtornet som hörde till den gamla sockenkyrkan från 1100-talet. Den revs på 1800-talet, på grund av svåra sättningar. Då blev den gamla klosterkyrkan, också kallad Blåkyrkan på grund av den blågrå färgen på stenarna den är byggd av, ny församlingskyrka. Men Blåkyrkan har inget eget klocktorn, så därför gör rödtornet fortfarande tjänst som sådant. Dessutom ryms där turistbyrån och en del annat.


Pilgrimscentrum ligger granne med Blåkyrkan. Det är imponerande att man kunde uppföra sådana här byggnader på medeltiden, utan alla våra moderna hjälpmedel och maskiner.


Det finns gott om fåglar i stan. Råkorna är kanske mina favoriter, men de är svåra att fånga på bild. Ett par duvor i slagsmål däremot fastnade...



...liksom en orädd gråsparv som förmodligen letade brödsmulor vid mitt bord, men blev besviken. De ser inte mycket ut för världen, gråsparvshonorna, men jag tycker att de är så otroligt näpna.


Inne på turistbyrån var det en konstutställning på gång, fåglar i olika skepnader av flera konstnärer. Bland annat den här stolen och pallen föreställande tukaner av Göran Bäckman. Jättefina, tycker jag.











lördag 12 maj 2018

Flytande solar på en mulen dag

Syster Yster har varit på besök några dagar för vår vårliga konstrundeutflykt. I år blev det Konst runt Omberg. Det finns mycket att skriva om det, så det kommer att bli några inlägg, men låt mig börja med något icke konstrelaterat.

Vi stannade vid ett litet garage-loppis för att fråga om vägen till en konstnär vi inte hittade. Förutom loppisgrejerna fanns batikdukar importerade från Indien av pappan (om jag minns rätt) till hon som hade loppisen. De var riktigt snygga och kostade bara hundra kronor, så jag köpte en med tanke att ha på terrassbordet. Jag är väldigt nöjd med den.





Någonstans på rundan hade någon lagt maskrosor i vatten i en svart skål. Syster Yster och jag fastnade direkt. Gissa om vi blev nöjda, när vi sedan kom till fyndhörna i en blomsteraffär och där stod två svarta skåla för tjugo kronor styck. En till oss var, rättvist och bra. Maskrosorna blommar för fullt här nu, så det var bara att gå ut och plocka.









Suck!

Jag lyckades på något vis radera innehållet i en kommentar av Cecilia på inlägget "Puh!" och kan inte återställa det. Finns det någon som vet hur man gör - om det alls går?

Lottläge

Det kanske vore läge för mig att köpa en lott eller två. Jag som aldrig brukar vinna något, har nu lyckats två gånger på bara ett par veckor. Först vann jag gissningstävlan på Fale Artus blogg. Och så i går damp det ned en annan vinst i brevlådan.

Det var tidningen Hemslöjd som lottade ut fem exemplar av den nyutkomna boken Broderat på stickat i början på april; man skulle mejla en motivering till varför just man själv skulle vinna. Jag skrev ihop några rader och glömde sedan bort det, just för att jag aldrig brukar ha någon tur. Så gissa om det var en glad överraskning!


måndag 7 maj 2018

Puh!

Efter en tidig tur in till Vadstena för att köpa mer jord, har jag till sist börjat plantera tomater och annat i sina slutgiltiga krukor. Jag tror inte att jag kommer att bli färdig idag, för det blir inga längre arbetspass. Det är tjugofem grader i skuggan och det är lite för mycket att jobba i.


I år har jag infört en nyhet för tomaterna. I ett av de senaste avsnitten av Odla med P1 pratade de om om att blanda i lite epsomsalt i jorden, för att motverka magnesiumbrist. Jag misstänker att mina tomater kanske drabbats av just det tidigare år, så nu gör jag ett försök och ser vad som händer.


I natt verkar det att bli så varmt att jag tror att jag kan våga låta tomatera stå ute med fiberduk över. Det vore bra, för det är tungt att bära på krukorna. Jag får titta på vädret innan jag går och lägger mig och fatta ett slutgiltigt beslut då.




söndag 6 maj 2018

Trädgårdsbilder

Nu blommar nya blommor för varje dag och lövsprickningen är i full gång. Härliga tider, strålande tider!







Idag har tomater, paprikor med mera stått ute i det vackra vädret. Det är hög tid att börja plantera över dem i hinkar och krukor, för nu är det bara rötter i småkrukorna där de står.. Egentligen hade jag tänka åka och köpa jord och gödsel igår, men det satte ett dåligt tajmat migränanfall stopp för. Det får bli i morgon i stället.



lördag 5 maj 2018

Naturgåtor

Jag undrar vem som gnagt sig in i den här tulpanen. Jag har aldrig sett något liknande förut, inte på tulpaner i alla fall. Det ska bli spännande att se hur blomman kommer att se ut när den slår ut.



Och så undrar jag vad i allsin dar det här är. Någon slags svamp, gissar jag på. Det sitter på stubben av en fläderbuske jag sågade ned för några veckor sedan. På en gång fascinerande, lite småäckligt och vackert med sin gula färg. Det kunde nästan vara någon märklig utomjordisk organism i en sci-fi film med skräcktema. 



fredag 4 maj 2018

Söta hyresgäster och vattenbestyr

Idag fick jag se att en av mina fågelholkar intagits av ett blåmespar.Holken sitter inte långt från terrassen, när ungarna kläckts kan jag sitta på första parkett och se hur ungarna där inne öppnar näbbarna på vid gavel när det vankas mat. Men än så länge är det inredning av boet som gäller.





Själv fick jag besök av rörmokaren, så nu är den läckande garageledningen fixad och jag kan äntligen vattna med slang i trädgården.

Eftersom han ändå skulle hit, beställde jag ett par nya kranar. Det har varit på gång länge, men inte blivit av. I badrummet ville jag byta ut den gamla ursprungskranen mot en engreppsblandare. Kranen i köket var direkt dålig och rörmokare sa när han fick se den att den visst hade gjort sitt. 

När han bytt kökskranen behövde han åka iväg för att hämta en grej för att kunna täta tappstället på terrassen. Medan han var borta, behövde jag ha varmvatten i köket. Jag blev mycket konfunderad när vattnet aldrig blev varmt, jag spolade i flera minuter utan att något hände. Jag kunde inte begripa hur ett kranbyte skulle kunna få varmvattnet att försvinna. Inte förrän jag drog spaken åt höger och fick varmvatten i läget där det skulle komma kallt, då förstod jag att han kopplat ledningarna fel.

Jag påpekade det när han kom tillbaka och han såg ut lite så där som man kan göra när man har svårt att förstå sin egen virrighet. Men när han kröp in under vasken igen, trillade polletten ned. Han sa att min diskmaskin, till skillnad från hur det oftast är, var kopplad till varmvattnet, så han tog för givet att det var kallvattenledningen. Sedan frågade om jag haft dyra elräkningar. Det har jag ju svårt att avgöra, eftersom jag varken bott i eget hus eller haft diskmaskin förrän jag flyttade hit. Men hur som helst var det ju bra att det hände, för då fick jag maskinen kopplad till kallvattnet istället, och lär väl spara några kronor på det. En ytterligare aspekt av det hela är ju att man bör börja diskningen med kallvatten för att inte äggviteämnena ska koagulera och bita sig fast.

Fina är de, kranarna, särskilt om man vet hur de gamla såg ut.




onsdag 2 maj 2018

Stenknäck

Jag tror att jag just såg en stenknäck vid min fågelmatare. Jag har bara sett dem på bild förut, men de är så speciella så jag tror inte att jag såg fel, fast det gick väldigt fort och den flög iväg när jag klev ut genom dörren.

Vad jag förstår är den rätt ovanlig, men det finns rapporter om att den blivit sedd inte långt från mig den senaste månaden.

Hoppas den kommer tillbaka, så att jag kan få en ordentligt titt. Den är väldigt vacker.


tisdag 1 maj 2018

Jag vann!

Jag har aldrig haft tuen på min sida, till skillnad från Syster Yster. Det var hon som hittade silverarmbandet i lekparken när vi var små och fick tillbaka det av polisen när ingen efterfrågade det. Det var hon som hittade en plånbok när vi var på språkresa i England och fick en chokladkartong i hittelön av den tacksamma ägaren. Det var hon som vann en fin skål i tombolan när vi åkte på glasbruksrunda. Jag brukade kalla henne för Alexander Lukas när vi var små. Turligt nog har jag ingen större fallenhet för avund.

Mina vinster var få och av mindre dignitet. Det enda alls värt att minnas, bortsett från vinst-varje-gång-lotterier, är en bag i rätt gräsliga färger (fast stor och bra, det medges) och ett halvt dussin handdukar från 50-talet. Det var inte inne då och jag tyckte de var fruktansvärt fula. Nu tycker jag att de är desto snyggare, men eftersom jag använt dem till fönsterputstrasor och annat så har de fläckar som inte går att få bort.

Massor med utlottningar och några tävlingar har jag deltagit i på nätet, alltid med samma klena resultat. Men nu så, nu har jag äntligen lyckats!

Det var Fale Artut som hade en gissa-prylen-tävling på sin blogg. Mitt svar var att jag inte hade en aning. Men jag var den enda som svarade och som ensam deltagare kan visst till och med jag lyckas. 😉

Det här gjorde (tillsammans med mötet med alpackorna) min dag. En tygkasse sydd av Fale själv kommer jag att få i vinst. Tygkassar är toppen, hemmagjorda saker likaså. Vilken bra början på vårmånaden maj!


Mera fauna än flora

Idag öppnade Adolfsnäs handelsträdgård i Vadstena för säsongen. Jag har faktiskt inte varit där tidigare, trodde nog inte att de tog emot kunder utan att de bara sålde i sin affär inne i centrum.

Det blev några blommor köpta, som jag väl får gå ut och plantera idag, trots det småtrista vädret. Men roligast var att få hälsa på de två alpackorna Kalle och Olle (om jag nu minns namnen rätt). Jag har aldrig mött några i levande livet förut, utan bara kommit i kontakt med ullen som spånadsmaterial. En av de anställda lockade dem med gurka och de kom direkt och mumsade i sig. De var riktigt charmiga.





Hemma har jag satt ut min sista burk med jordnötssmör till fåglarna. Den innehåller också mjölmask och uppskattas storligen. Egentligen är den tänkt till småfåglarna, men jag kan inte riktigt med att jaga bort skatorna när de kommer och tar för sig stora bitar. För några år sedan, när jag precis börjat med jordnötssmör, kämpade de så för att kunna komma åt det, men kunde inte på något sätt få till det. De försökte flaxa som förvuxna kolibrier framför burken, eller sätta sig ovanpå och försöka komma åt det ovanifrån. Det misslyckades totalt. Men kråkfåglar är intelligenta djur och nu har de lärt sig och tar för sig utan minsta problem. Så därför får de hållas. Men jag klurar på om jag ska köpa en hållare med skyddsbur till nästa år, så att maten varar lite längre. Det är trots allt småfåglarna jag i först hand vill hjälpa.





måndag 30 april 2018

Vårblommor och trädgårdsarbete

Idag har jag vågat mig på att plantera ut mina plantor med sellerikål i odlingsbädden. Det är en ny bekantskap för mig och just den här sorten har en vacker lila färg. Jag har täckt dem med en en likadan grunka som i det här inlägget, Vet inte vad man ska kalla det, förslag mottages gärna. Bra är de i alla fall.


Staketrabatten får fler blommor efterhand. I Hagebyhöga köpte jag en väldigt vacker växt som var ny för mig, spetsmössa. Det ska bli spännande att se vad det blir av den. På plantan stod att den tål allt från sol till skugga, men när jag läste på nätet stod den som skuggväxt och om det stämmer kommer den nog inte att klara sig här. 

Framför den står några vita pärlhyacinter jag köpte på rea vid ett annat tillfälle och ett gäng balkansippor som jag flyttat dit från en annan plats i trädgården där de stod så illa till att varken jag eller någon annan hade glädje av dem. De ser lite hängiga ut just nu, men reser sig förhoppningsvis.


Jag köpte rätt mycket vårlök i höstas och två sorter har börjat blomma, dvärgtulpaner och narcisser. Tulpanerna var väldigt svåra att fota. Men här finns en bättre bild på just den här sorten. De är otroligt söta, hoppas de kommer att trivas bra.







söndag 29 april 2018

Nu blir det bildfrossa!

Det finns ett ställe inte så långt härifrån som heter Hagebyhöga Handelsträdgård och Café. Jag åkte dit ibland när jag var nyinflyttad, men så gick de i konkurs och det var stängt rätt länge och därmed glömde jag bort det. Men det har öppnat igen i ny regi, så igår kom jag på att jag kanske skulle ta mig en tur dit.

Eftersom vädret inte inbjöd till trädgårdsarbete, åkte jag dit direkt efter mässan idag, köpte jord och några växter, men började med att ta mig en fika. Just då var jag ensam i caféet, så jag kunde gå omkring och fota som jag ville. Och fotade gjorde jag, för det fanns så mycket som påminde om det gamla släkthuset, som vi inte längre har kvar. 

Mitt kaffe drack jag sittande på platsen precis framför kaminen, varmt och gott i kylan.

Observera särskilt proppskåpet gjort i porslin och med textilisolerade ledningar.