Jag gjorde alltså i ordning en kopp te i går kväll, för att sedan helt glömma bort det. Hur kort minne är det egentligen tillåtet att ha?
Nu hör det till saken att jag har drabbats av något så löjligt som ont i en lilltå. Efter att par veckor gick jag till läkare. Någon form av inflammation var det, men exakt vad, det kunde hon inte avgöra. Jag fick lämna några rör blod och så blev jag rekommenderad en inflammationsdämpande och smärtstillande medicin. Den hjälper, det gör den, men jag blir trött av den.
Först var det hanterbart, men efterhand blev det värre och i går eftermiddag orkade jag knappas hålla mig vaken under uppvisningen efter EM i konståkning och då är det illa. Sedan lade jag mig redan vid nio och sov drygt elva timmar mot mina vanliga sju. Så att jag glömde den där koppen i går kväll är kanske inte så konstigt, trötthet gör konstiga saker med hjärnan.
Så nu är jag lite i valet mellan pest och kolera. Antingen en smärtande tå eller extrem trötthet. Jag tar hellre smärtan, så nu har jag upphört med medicinen. Förhoppningsvis blir det bra ändå med tiden. Och det finns ju värre saker än att ha ont i lilltån.
1 kommentar:
Ont i en tå kan göra väldigt väldigt ont trots att den är så liten! Men det är jobbigt med mediciner som gör en som en zombie. Jag fick något för några år sedan som gjorde att jag skulle kunna sova. En mycket mild sort.... Jag var totalt bombad i 2 dagar så den åt jag inte mer!
Skicka en kommentar