Idag när jag åt frukost satt jag och skrattade högt åt en skata som fått tag på en lång och vittförgrenad kvist och kämpade tappert för att kunna lyfta med den. Men när den till sist lyckades, satte jag skrattet lite i halsen, för den flög upp i högsta toppen på min tallhäck och när jag tittade efter, såg jag att herr och fru Skata hunnit långt med ett bobygge medan jag var borta i påsk.
Nu känner jag att de utnyttjar min vänskap lite över gränsen, riktigt så nära vill jag helst inte ha dem. Att riva boet kommer jag inte att lyckas med, det är alldeles för välbyggt. Men jag har sågat ned några långa skott av en fläderbärsbuske som når ända upp till boet. Så nu får jag väl vara lite ihärdig med att störa dem och hoppas på att de fattar vinken och flyttar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar