Påsken

Jag skulle gjort ett schemalagt inlägg för att önska mina läsare Glad Påsk, men den tanken försvann ut i rymden någonstans. Så kan det gå ibland.

Själv har jag, som vanligt, firat påsken på Heliga Hjärtas kloster och ett bättre sätt att fira påsk kan jag inte tänka mig, men att beskriva det är inte så lätt.

Det är liturgin förstås, från Skärtorsdagens högtidliga mässa, via det tysta och avskalade på långfredagen och påskaftonen, då kyrkan är avklädd och tidebönerna bara består av "kärnan", utan sång och andra utsmyckningar, till påskvakan som börjar i mörker och stillhet för att sedan brista ut i ljus och jubel.

Men det handlar också om  gemenskapen med systrarna och de andra gästerna. Vi är många som återkommer år efter år och har lärt känna varandra.

Och så maten, väldigt enkel (men god) de första dagarna, för att sedan bli riktigt festmat på påskdagen och annandagen. Då åker också finporslinet fram, liksom de vita, manglade linnedukarna.

Långa promenader brukar höra till, och att hälsa på blåsipporna vid foten av Omberg. Men i år var det kallt, så det blev korta promenader i de isiga vindarna och några vårblommor var det inte ens lönt att titta efter. Men i skidbacken alldeles intill klostret åktes det för fullt, många påsklediga skidentusiaster var nog väldigt nöjda med vädret.

Själv gick jag åt motsatt håll, för att slippa allt larm och stoj i backen och kunde därmed njuta av utsikten över Tåkern, dit flyttfågelsträcken nu börjat dra sig.

Ett fågelrelaterat litet drama fick jag också vara med om. Det var två korpar och en rovfågel av något slag (är urusel på att skilja arterna åt, särskilt så där i flykten) kom från Ombergshållet till och drog sig sakta i stora cirklar bort mot Tåkern samtidigt som de gick till utfall mot varandra. Ett tag gav sig en tredje korp in i leken, men den gav sig snart av igen. Jag har googlat och fått bekräftat att korpar häckar tidigt och redan kan ha ungar, så rovfågeln hade väl siktat in sig på en riktigt god påskmåltid, men blev snuvad på konfekten av två ilskna föräldrar. Korpen är en av mina favoritfåglar, så jag hoppas att ägg/ungar klarade sig, Men jag hoppas också att rovfågeln hittade mat på annat håll.

Medan jag skrev det här inlägget kom årets första flock med skrattmåsar flygande utanför fönstret. Det är mitt kanske bästa vårtecken, så nu hoppas jag att vintern äntligen på allvar håller på att ge sig.