Sista maj

Allt är så tidigt i år. Inte bara tomaterna har kart, utan också paprikorna och det känns väldigt tidigt.

Idag har jag köpt en söt liten korg. Den ska jag ha när jag går runt i trädgården och rensar vissna blommor, eller plockar bort ogräsknoppar innan de slår ut. 

Det uppfyller väl inte riktigt min gamla dröm om att få gå omkring i en vacker klänning och tjusig hatt i en engelsk slottsträdgård med en korg på armen och en sax i handen och plocka långskaftade rosor som jag sedan arrangerar i vackra vaser, men det är nära nog för att jag ska vara nöjd. 😊

Men hörrni, så vackert det är nu!

Bilder från munkträdgården i Vadstena i fredags.

I rättan tid

Enligt familjetraditionen ska liljekonvaljerna blomma vid mors dag. Det är en av mammas favoritblommor, så det hörde till att plocka en bukett. Även i vuxen ålder bodde jag många år på min uppväxtort och brukade gå på blomjakt sista helgen i maj. Nu för tiden ses vi ofta inte just på mors dag, men å andra sidan har jag numera min egen lilla koloni i trädgårdens skräphörna. Jag blev så glad när jag hittade dem, fast de var få och inte verkade må så bra. Nu försöker jag hålla undan sly och beskära träd och buskar för att släppa in lite mer ljus och det verkar som om de håller på att sprida sig.

I förrgår fick jag se att de blommar och idag plockade jag en liten bukett. Den ska få stå i sovrummet och dofta ljuvligt.

Fågelliv

Jag trodde att jag lyckats störa skatorna som byggt bo utanför mitt köksfönster så pass att de flyttat. Men så var det inte alls, visade det sig. Fast nu är jag ganska glad för det, för de är mycket mindre skygga än skator brukar vara och går därför att komma lite mer inpå livet. Antagligen har de väl insett att jag inte är farlig, nu när de har sitt revir här och ser mig på daglig basis.

Eftersom här stryker omkring många katter, har jag två fågelbad/vattenskålar i höjdläge. En hänger i snören och är nog svår för så stora fåglar att slå sig ned på. Men den andra är fast och dit kommer de för att dricka i värmen. Det är länge sedan vi hade regn, så det är nog inte helt lätt för fåglarna att hitta vatten.

Mellan vattenskålen och fågelmataren med skyddsbur som bara småfåglarna kommer åt finns ett fat där jag lägger lite solrosfrön, och där förser sig skatorna gärna.

Varje sommar bosätter sig gråsparvarna under mina takpannor. Det är ett trevligt att ha dem där, men jag fattar inte hur deras stackars ungar överlever i hettan, eftersom jag har plåttak. Det måste ju bli stekhett där uppe.

Själv försöker jag stå ut i värmen med hjälp av parasoll, vattenklunkande och avsvalkningsstunder inomhus. Trädgårdsarbetet får ske långsamt och i korta stunder. På kvällarna när temperaturen blir behaglig, kör myggen in mig. Men klagar gör jag inte, för jag älskar den här tiden på året när dörrarna kan stå öppna och trädgården blir som ett extra rum. Jag säger som Olle Adolphson: Nu är det gott att leva!

Konstrundan, dag två

Andra dagen höll vi oss närmare Ödeshög och hann med fler ställen eftersom det blev mindre bilkörning.

Ila Örtlunds tavlor tycker vi mycket om, Syster Yster och jag. Inte minst är det roligt att hon tar med ensilagebalar och vindkraftverk i en del av dem. Jag gillar dem inte i verkligheten, tycker att de förfular landskapet ordentligt, men en gång kommer väl människor att ha samma känsla för dem som jag har för hässjor och väderkvarnar. Och så är det ju det där märkliga med att sådant man ogillar i verkligheten faktiskt nästan kan bli vackert på en tavla. Det finns ett citat om det, något i stil med: "Hur fåfänglig är inte konsten, som väcker vår beundran för ting vi inte beundrar i verkligheten". Jag har sökt efter det exakta citatet, men utan resultat, och kan inte heller komma på vem som sagt det. Tipsa mig gärna, om ni vet!

En rolig sak med konstrundor på landet är man kommer i närkontakt med djur och natur. Som den här stiliga tuppen med sina hönor...

...och ännu fler fruktträd i full blom.

Inne i själva Ödeshög var ett obligatoriskt besök det hos Gebbe Björkman. Han är otroligt duktig på att måla naturmotiv, framför allt fåglar, och har flera gånger fått hedersuppdraget att måla konstverken till nobelprisdiplomen. Jag köpte en bok av Göran Bergengren om pilfinkar, som han illustrerat.

De samarbetade kring en bok om korpar som jag köpte när vi var på samma konstrunda i förfjol, så nu var jag beredd på den trevliga lilla tvisten att han inte bara signerar böcker, utan också målar en lite akvarell medan man tittar på.

Från i förfjol mindes vi också en kvinna, som gjort korpar i lera som vi föll pladask för och har pratat om lite då och då sedan dess. Nu när vi åkte förbi hennes hus, konstaterade vi till vår besvikelse att hon tydligen inte var med i år. Men det var hon, det var bara det att nu fanns hon i en lokal inne i Ödeshög och hennes namn hade vi glömt, så därför reagerade vi inte på det när vi läste broschyren. Hon heter Kerstin Grönvall och både målar och skulpterar. Det slutade med att vi köpte varsin korp av den mindre modellen. 

Jag tycker den är otroligt charmig. Från sidan ser den bister ut, men framifrån istället lite busig. Den måste ju få ett namn, och valet stod mellan Hugin och Munin som ju var Odins två korpar i nordisk mytologi. Namnen betyder Tanken och Minnet och som mitt minne är lite klent, valde jag det namnet. Dessutom för det ju inte tankarna till dammsugning... 

Ny bekantskap och vårblommor

Härom dagen fick jag syn på en vacker insekt i trädgården. Jag trodde först att det var en stekel av något slag, men det såg jag ju sedan att det inte var. Jag plockade fram min bok Insekter i Europa som innehåller över tvåtusen arter och används flitigt under sommarhalvåret. Ibland är bokbläddrande bättre googlesök. Det ser ut att vara en långhorning vid namn spenslig getingbock.

Narcisser och tulpaner är överblommade nu och det gick så fort i värmen. Undantaget är de här, som jag köpte i höstas. Jag hade glömt dem och blev så glad när de slog ut lite efter alla andra. Riktigt vackra är de också, med sin djupröda färg och gula kronbladskanter.

Jag tror att jag ska satsa på att utöka vårlökarna med några nya sorter varje år och tänka på att sprida ut blomningen över tid. Det är så lätt att bara välja tidiga sorter, för att man längtar så efter de första på våren.

En tovsippa inhandlade jag för lite sedan och nu har den börjat blomma. Jag hoppas att den ska trivas och sprida sig. Det fanns en liten sidoplanta i krukan, så jag fick egentligen två för en, men den lilla kommer inte att blomma i år. Jag köper gärna växter som sprider sig och beväpnar mig med tålamod, för jag har inte riktigt råd att köpa massor med plantor och fylla rabatterna redan från start.

Visst är det fint med massverkan av många blommor, men det kan vara väl så vackert med enstaka solitärer. då är det lättare att se skönheten i den enskilda blomman.

Konstrunda

Kanske dags att berätta om konstrundan jag och Syster Yster var på torsdag-fredag förra veckan.

Den ligger i och runt Ödeshög, Vadstenas södra grannkommun. Det är en underbar tid att fara runt på landet nu när fruktträden blommar som bäst. Ibland var det så vackert att det nästan inte var sant.

Syster Yster kom redan på onsdagskvällen och då tog vi oss en tur på Omberg, åt matsäck vid utsiktspunkten Västra väggar och hälsade på den säregna "julgran" på rot som står vid vägen och bara blir mer pyntad för varje år. Den är inte vacker, men unik, och det är kul att den får stå kvar.

På torsdagen började vi med ställena allra längst bort. Där har jag aldrig varit, fast det egentligen inte tog så lång tid att åka dit. Det var en otroligt vacker trakt, mjukt böljande, översållad med fruktträd och med Svartån ringlande fram genom landskapet.

I Linnefors besökte vi en keramiker som höll till i vad som var en kvarn på 1700-talet. Det var en ordentlig fors utanför huset så det måste ha varit ett perfekt ställe att mala mjöl på.

Keramiken var fin och Syster Yster köpte en blomkruka, men själv nöjde jag mig med att titta.

Utanför fönstret på bilden ovan, precis bredvid ån, fanns några bord och stolar utställda så där passade vi på att äta vår matsäck. Vi brukar alltid ha med egen mat, men köpa fika.

Det roligaste stället dag ett var det sista. Det var Carl Fredrik Holtermann som höll till nära Tåkern. Det var ett okänt namn för mig, men det är en man med många strängar på sin lyra har jag förstått när jag googlat lite. Men det jag och Syster Yster fastnade för var ett bord med en massa gamla fotografier. Vi trodde att han samlade på sådana, så där i största allmänhet. Men när han såg att vi och ett par andra besökare var intresserade, kom han och började berätta.

Det visade sig att det var privata bilder från hans släkt. Jag mins inte detaljerna nu, men på något vänster hade han von Rosen-blod i sina ådror. Han var lite försiktig när han berättade, absolut inte den där typen som vill göra sig märkvärdig över sin släkthistoria, men när vi ställde frågor runt korten så svarade han och utvecklade en del intressanta historier. 

Jag har ju så förfärligt dåligt minne, så jag hoppas att han gör slag i saken och skriver den bok kring detta som han hade i tankarna. Där fanns både gott och mindre trevligt. Många släktingar hade varit övertygade nazister och det märktes att han inte direkt var stolt över det. Den Carin som gifte sig med Göring var han på något sätt besläktad med, fast rätt avlägset om jag minns rätt.

Men det som gjorde min dag var att någon släkting på något sätt känt Hasse Ekman, jag anar att de hade ett förhållande, även om det inte sades rätt ut. Vid ett besök hos honom hade hon fått en liten rekvisita från en film han var med i; ett ordensband med en broderad krona som nu låg där framför våra ögon bland alla fotografier.

Jag har aldrig varit någon stor idoldyrkare, tapetserade aldrig mina väggar med bilder på popstjärnor (några mindre Abba-bilder undantagna) och har ett ganska avspänt förhållande även till filmstjärnor och andra som jag verkligen gillar. Men Hasse Ekman är jag väldigt svag för och när jag röde vid plastpåsen som det där ordensbandet han burit i en film låg i, så kändes det allt lite högtidligt. Nu är jag bra nyfiken på vilken film det användes i. Är det någon jag redan sett, tro?

(Och på tal om kända människor jag är svag för, så är det på dagen hundra år sedan Birgit Nilsson föddes. Hon kunde sjunga hon, minsann!)

Vadstenabilder

Härom dagen hade jag bilen på service och medan de jobbade med den, utflyktade jag mig på stan, åt en kombinerad frukost och förmiddagsfika på Pilgrimscentrum, och tog en massa kort. Så nu blir det fotokavalkad från vår vackra stad.

Precis nere vid Vättern, bara ett stenkast från det medeltida klostret bor dagens Birgittasystrar. Det gula huset man ser en bit av här tillhör deras gästhem.

Jag vet inte om det är hos dem eller i grannträdgården som den här fantastiska magnolian växer, muren avslöjar inte riktigt var tomtgränsen går.

Ingången till Pilgrimscentrum, som ordnar pilgrimsvandringar och kurser i ekumeniska anda. De har också ett café med enkelt fika för en billig penning. Brödet är hembakt och ibland står husmor där och kavlar bulldeg eller formar limpor medan man fikar. Och man kan sitta där i timmar med bara en kopp kaffe om man vill. Påtår ingår. Jag fikar nästan aldrig någon annanstans.

Sommartid finns det gott om plats att sitta ute och miljön är fantastisk. I bakgrunden ser man rödtornet som hörde till den gamla sockenkyrkan från 1100-talet. Den revs på 1800-talet, på grund av svåra sättningar. Då blev den gamla klosterkyrkan, också kallad Blåkyrkan på grund av den blågrå färgen på stenarna den är byggd av, ny församlingskyrka. Men Blåkyrkan har inget eget klocktorn, så därför gör rödtornet fortfarande tjänst som sådant. Dessutom ryms där turistbyrån och en del annat.

Pilgrimscentrum ligger granne med Blåkyrkan. Det är imponerande att man kunde uppföra sådana här byggnader på medeltiden, utan alla våra moderna hjälpmedel och maskiner.

Det finns gott om fåglar i stan. Råkorna är kanske mina favoriter, men de är svåra att fånga på bild. Ett par duvor i slagsmål däremot fastnade...

...liksom en orädd gråsparv som förmodligen letade brödsmulor vid mitt bord, men blev besviken. De ser inte mycket ut för världen, gråsparvshonorna, men jag tycker att de är så otroligt näpna.

Inne på turistbyrån var det en konstutställning på gång, fåglar i olika skepnader av flera konstnärer. Bland annat den här stolen och pallen föreställande tukaner av Göran Bäckman. Jättefina, tycker jag.

Flytande solar på en mulen dag

Syster Yster har varit på besök några dagar för vår vårliga konstrundeutflykt. I år blev det Konst runt Omberg. Det finns mycket att skriva om det, så det kommer att bli några inlägg, men låt mig börja med något icke konstrelaterat.

Vi stannade vid ett litet garage-loppis för att fråga om vägen till en konstnär vi inte hittade. Förutom loppisgrejerna fanns batikdukar importerade från Indien av pappan (om jag minns rätt) till hon som hade loppisen. De var riktigt snygga och kostade bara hundra kronor, så jag köpte en med tanke att ha på terrassbordet. Jag är väldigt nöjd med den.

Någonstans på rundan hade någon lagt maskrosor i vatten i en svart skål. Syster Yster och jag fastnade direkt. Gissa om vi blev nöjda, när vi sedan kom till fyndhörna i en blomsteraffär och där stod två svarta skåla för tjugo kronor styck. En till oss var, rättvist och bra. Maskrosorna blommar för fullt här nu, så det var bara att gå ut och plocka.

Suck!

Jag lyckades på något vis radera innehållet i en kommentar av Cecilia på inlägget "Puh!" och kan inte återställa det. Finns det någon som vet hur man gör - om det alls går?

Lottläge

Det kanske vore läge för mig att köpa en lott eller två. Jag som aldrig brukar vinna något, har nu lyckats två gånger på bara ett par veckor. Först vann jag gissningstävlan på Fale Artus blogg. Och så i går damp det ned en annan vinst i brevlådan.

Det var tidningen Hemslöjd som lottade ut fem exemplar av den nyutkomna boken Broderat på stickat i början på april; man skulle mejla en motivering till varför just man själv skulle vinna. Jag skrev ihop några rader och glömde sedan bort det, just för att jag aldrig brukar ha någon tur. Så gissa om det var en glad överraskning!

Puh!

Efter en tidig tur in till Vadstena för att köpa mer jord, har jag till sist börjat plantera tomater och annat i sina slutgiltiga krukor. Jag tror inte att jag kommer att bli färdig idag, för det blir inga längre arbetspass. Det är tjugofem grader i skuggan och det är lite för mycket att jobba i.

I år har jag infört en nyhet för tomaterna. I ett av de senaste avsnitten av Odla med P1 pratade de om om att blanda i lite epsomsalt i jorden, för att motverka magnesiumbrist. Jag misstänker att mina tomater kanske drabbats av just det tidigare år, så nu gör jag ett försök och ser vad som händer.

I natt verkar det att bli så varmt att jag tror att jag kan våga låta tomatera stå ute med fiberduk över. Det vore bra, för det är tungt att bära på krukorna. Jag får titta på vädret innan jag går och lägger mig och fatta ett slutgiltigt beslut då.

Trädgårdsbilder

Nu blommar nya blommor för varje dag och lövsprickningen är i full gång. Härliga tider, strålande tider!

Idag har tomater, paprikor med mera stått ute i det vackra vädret. Det är hög tid att börja plantera över dem i hinkar och krukor, för nu är det bara rötter i småkrukorna där de står.. Egentligen hade jag tänka åka och köpa jord och gödsel igår, men det satte ett dåligt tajmat migränanfall stopp för. Det får bli i morgon i stället.

Naturgåtor

Jag undrar vem som gnagt sig in i den här tulpanen. Jag har aldrig sett något liknande förut, inte på tulpaner i alla fall. Det ska bli spännande att se hur blomman kommer att se ut när den slår ut.

Och så undrar jag vad i allsin dar det här är. Någon slags svamp, gissar jag på. Det sitter på stubben av en fläderbuske jag sågade ned för några veckor sedan. På en gång fascinerande, lite småäckligt och vackert med sin gula färg. Det kunde nästan vara någon märklig utomjordisk organism i en sci-fi film med skräcktema.