torsdag 17 maj 2018

Konstrunda

Kanske dags att berätta om konstrundan jag och Syster Yster var på torsdag-fredag förra veckan.

Den ligger i och runt Ödeshög, Vadstenas södra grannkommun. Det är en underbar tid att fara runt på landet nu när fruktträden blommar som bäst. Ibland var det så vackert att det nästan inte var sant.

Syster Yster kom redan på onsdagskvällen och då tog vi oss en tur på Omberg, åt matsäck vid utsiktspunkten Västra väggar och hälsade på den säregna "julgran" på rot som står vid vägen och bara blir mer pyntad för varje år. Den är inte vacker, men unik, och det är kul att den får stå kvar.


På torsdagen började vi med ställena allra längst bort. Där har jag aldrig varit, fast det egentligen inte tog så lång tid att åka dit. Det var en otroligt vacker trakt, mjukt böljande, översållad med fruktträd och med Svartån ringlande fram genom landskapet.




I Linnefors besökte vi en keramiker som höll till i vad som var en kvarn på 1700-talet. Det var en ordentlig fors utanför huset så det måste ha varit ett perfekt ställe att mala mjöl på.

Keramiken var fin och Syster Yster köpte en blomkruka, men själv nöjde jag mig med att titta.


Utanför fönstret på bilden ovan, precis bredvid ån, fanns några bord och stolar utställda så där passade vi på att äta vår matsäck. Vi brukar alltid ha med egen mat, men köpa fika.

Det roligaste stället dag ett var det sista. Det var Carl Fredrik Holtermann som höll till nära Tåkern. Det var ett okänt namn för mig, men det är en man med många strängar på sin lyra har jag förstått när jag googlat lite. Men det jag och Syster Yster fastnade för var ett bord med en massa gamla fotografier. Vi trodde att han samlade på sådana, så där i största allmänhet. Men när han såg att vi och ett par andra besökare var intresserade, kom han och började berätta.

Det visade sig att det var privata bilder från hans släkt. Jag mins inte detaljerna nu, men på något vänster hade han von Rosen-blod i sina ådror. Han var lite försiktig när han berättade, absolut inte den där typen som vill göra sig märkvärdig över sin släkthistoria, men när vi ställde frågor runt korten så svarade han och utvecklade en del intressanta historier. 

Jag har ju så förfärligt dåligt minne, så jag hoppas att han gör slag i saken och skriver den bok kring detta som han hade i tankarna. Där fanns både gott och mindre trevligt. Många släktingar hade varit övertygade nazister och det märktes att han inte direkt var stolt över det. Den Carin som gifte sig med Göring var han på något sätt besläktad med, fast rätt avlägset om jag minns rätt.

Men det som gjorde min dag var att någon släkting på något sätt känt Hasse Ekman, jag anar att de hade ett förhållande, även om det inte sades rätt ut. Vid ett besök hos honom hade hon fått en liten rekvisita från en film han var med i; ett ordensband med en broderad krona som nu låg där framför våra ögon bland alla fotografier.

Jag har aldrig varit någon stor idoldyrkare, tapetserade aldrig mina väggar med bilder på popstjärnor (några mindre Abba-bilder undantagna) och har ett ganska avspänt förhållande även till filmstjärnor och andra som jag verkligen gillar. Men Hasse Ekman är jag väldigt svag för och när jag röde vid plastpåsen som det där ordensbandet han burit i en film låg i, så kändes det allt lite högtidligt. Nu är jag bra nyfiken på vilken film det användes i. Är det någon jag redan sett, tro?


(Och på tal om kända människor jag är svag för, så är det på dagen hundra år sedan Birgit Nilsson föddes. Hon kunde sjunga hon, minsann!)














1 kommentar:

Cecilia sa...

Så mycket vackert ni fick se, både landskap och alster. Kul med den folkliga granen.
Spännande med släktberättelser och den mannen hade säkert något att skriva en bok om!